|
|
|
Blodprovet
PSA
Halten av PSA (prostataspecifikt
antigen) kan mätas i blodprov och användas för att upptäcka
prostatacancer i ett tidigt skede. Det är ännu okänt i vilken
utsträckning risken att avlida i prostatacancer kan minskas genom
hälsokontroller med PSA. Eftersom sådana hälsokontroller även kan
få negativa konsekvenser, rekommenderar vi att symtomfria män som
önskar får kontrollerat sitt PSA först tar del av nedanstående
information.
Prostatacancer är den vanligaste
cancerformen i Sverige. Risken att drabbas är omkring 8%, dvs en av
tolv män får sjukdomen under sin livstid. Eftersom de flesta får
sjukdomen vid hög ålder är risken att avlida i sjukdomen cirka 5% (en
av 20 män). Risken att få prostatacancer ökar om man har nära
släktingar som haft sjukdomen. Prostatacancer kan botas om den
upptäcks innan den spridit sig utanför prostatakörteln. I ett så
tidigt skede har sjukdomen sällan givit upphov till symtom, men halten
av PSA i blodet är oftast förhöjd. Tyvärr förekommer förhöjda
PSA-värden även hos en del män som inte har prostatacancer. Omkring
var tionde man har ett förhöjt värde. Dessa rekommenderas ytterligare
undersökning med ultraljud och provtagning med nålstick från
prostatakörteln via ändtarmen. Hos en tredjedel av de som genomgår
sådan provtagning finner man cancer.
Cancertumörer i prostata som upptäcks
hos symtomfria män på grund av ett förhöjft PSA-värde är vanligen
små, vilket ger goda utsikter till bot med operation eller
strålbehandling. Operationen för med sig en stor risk för impotens
(ofta behandlingsbar) och en viss risk för urinläckage.
Strålbehandlingen orsakar impotens i runt hälften av fallen medan en
del får lätta till måttliga tarmbiverkningar. I den del fall lyckas
man dock inte bota patienten trots att cancern upptäckts med hjälp av
PSA. Hälsoundersökning med PSA kan alltså
förbättra möjligheten till bot för män som utvecklat
prostatacancer. Det finns emellertid även nackdelar med att kontrollera
PSA hos symtomfria män:
- Det finns en risk att små,
långsamt växande tumörer som aldrig hunnit att utvecklas till
symtomgivande cancer upptäcks och behandlas i onödan. Utan
PSA-provet hade dessa män sluppit både utredning och biverkningar
av behandlingen.
- Åtskilliga män som inte har
cancer får genomgå ytterligare undersökningar, ofta vid upprepade
tillfällen, vilken kan leda till oro och obehag.
Följande riktlinjer bör sålunda
gälla för PSA-provtagning:
- PSA ska alltid analyseras vid
misstanke om prostatacancer.
- Vid utredning av symtomgivande
prostataförstoring ska PSA analyseras, åtminstone hos män under
70 år.
- Män med två eller flera nära
släktingar med prostatacancer rekommenderas årlig provtagning
från 40-50 års ålder upp till c:a 70 år.
- Övriga män kan inte generellt
rekommenderas att låta kontrollera sitt PSA, men kan på eget
önskemål få provet taget efter att ha tagit del av ovanstående
information. Män under 50 år, över 70 år, och/eller med någon
allvarlig sjukdom bör inte kontrollera sitt PSA annat än vid
misstanke på prostatacancer.
Lokaliserad
prostatacancer
Behandling av prostatacancer styrs till
stor del av hur utbredd sjukdomen är och om den ger upphov till symtom
eller inte. I de fall sjukdomen spridit sig till organ utanför
prostatakörteln finns det för närvarande ingen botande behandling,
men olika former av hormonell behandling har då vanligtvis en mycket
god tumörhämmande och symtomlindrande effekt.
Om tumören är lokaliserad, vilket
innebär att den inte spridit sig utanför prostatakörteln eller till
andra organ, kan behandling oftast ge varaktig bot. Lokaliserade
tumörer växer i allmänhet mycket långsamt, och även utan behandling
går det ofta många år innan de blivit så stora att de ger symtom.
Den mikroskopiska undersökningen av de vävnadsprov som togs då
diagnosen ställdes ger vägledning om vilken tillväxttakt man kan
förvänta sig i det enskilda fallet.
Att avvakta med behandling
Att avvakta med behandling
Män med lokaliserad prostatacancer förblir ofta besvärsfria i
många år. För äldre män är risken att avlida i sjukdomen liten;
många förblir besvärsfria hela livet. Man brukar därför i dessa
fall avvakta med behandling och endast följa förloppet med regelbundna
kontroller. De vanligaste symtomen vid tillväxande prostatacancer är
vattenkastningsbesvär och smärtor i rygg eller bäcken. Om symtom
uppstår kan de effektivt åtgärdas och sjukdomen bromsas med olika
former av hormonell behandling.
Hos yngre män är däremot risken
större att även en långsamt växande tumör ska utveckla sig till en
allvarlig sjukdom. De rekommenderas därför behandling som kan ge
varaktig sjukdomsfrihet: antingen operation eller strålbehandling.
Dessa behandlingar ger i flertalet fall likvärdiga chanser till
bestående bot, och patientens eget önskemål väger därför tungt.
Operation: total prostatektomi
Operation: total prostatektomi
Vid operationen (s k total eller radikal
prostatektomi) opereras
hela prostatakörteln ut och urinröret sys fast direkt mot urinblåsan.
Operationssåret löper från naveln ner till blygdbenet.
Sjukhusvistelsen brukar vara knappt en vecka. I bl a Malmö har man
sedan några år gjort denna operation med titthålsteknik, men om denna
metod är bättre eller sämre än standardoperationen är ännu
osäkert. För att den nya förbindelsen mellan urinrör och blåsa ska
läka låter man en kateter ligga kvar i urinröret några veckor efter
operationen. Sjukskrivningstiden brukar vara 6-10 veckor beroende på
vilket arbete man har. Efter att katetern i urinröret tagits bort blir
det ett visst urinläckage som minskar under några veckors tid medan
man tränar upp sin bäckenmuskulatur. En del män forsätter att läcka
några droppar vid ansträngning, men kvarstående besvärande
urinläckage är ovanligt. De nerver som styr erektionen (förmågan att
få stånd) skadas lätt varför risken att förlora erektionsförmågan
är stor. Det finns olika former av behandling för de män som
förlorat erektionsförmågan och många av dem kan återuppta samlivet
igen. Ibland visar den mikroskpiska undersökningen av den bortopererade
prostatakörteln att det finns risk för att all cancer inte är
borttagen. Kompletterande strålbehandling kan då vara aktuellt.
Strålbehandling
Strålbehandling
Strålbehandling ges vid de onkologiska klinikerna i Lund, Malmö
och Växjö. Vanligen ges behandlingen med upprepade små doser på
vardagarna under två månader. Varje enskild behandling tar omkring 15
minuter och är helt smärtfri. Om man bor nära behandlingsorten kan
man bo hemma under behandlingen. Bor man längre bort finns möjlighet
att vistas på patienthotell. Under behandlingens gång besväras
ungefär hälften av patienterna av täta trängningar till
vattenkastning och avföring. Mot slutet av behandlingen upplever några
en övergående trötthet. Omkring hälften förlorar
erektionsförmågan efter strålbehandlingen, men möjligheter till
behandling finns. Ibland kvarstår lätta eller måttliga besvär från
ändtarmen under många år, men allvarliga biverkningar är sällsynta.
Strålbehandling kan även ges i form
av radioaktiva isotoper som förs direkt in i prostatakörteln, så
kallad brachyterapi. För vissa patienter med små tumörer kan sådan
behandling vara ett alternativ. Denna behandling ges endast vid ett
tillfälle och utförs i narkos eller ryggbedövning. De radioaktiva
inläggen lämnas kvar i prostatakörteln och fortsätter att där avge
strålning under en kortare tid. Det är vanligt med täta
urinträngningar under någon månads tid efter behandlingen.
Analys av lymfkörtlar.
Analys av lymfkörtlar.
Om sjukdomen spridit sig till lymfkörtlarna i närheten av
prostatakörteln finns idag ingen behandling som kan bota sjukdomen. I
de fall det finns betydande risk för spridning till lymfkörtlar inleds
en total prostatektomi i allmänhet med provtagning från dessa
lymfkörtlar för mikroskopisk analys. Inför strålbehandling görs
motsvarande ingrepp som en separat operation. För många patienter
bedöms dock risken för spridning vara så liten att man avstår från
att analysera lymfkörtlarna. Om spridning till lymfkörtlar konstateras
avstår man från att operera eller stråla bort prostatatumören.
Patienten erbjuds då istället hormonell behandling.
Uppföljning
Uppföljning
Flertalet patienter som genomgått total prostatektomi eller
strålbehandling förblir sjukdomsfria livet ut. Hos en del patienter
kan dock sjukdomen återkomma. Därför kontrolleras blodprovet PSA
årligen i 10 år.. Vid ett eventuellt återfall är hormonell
behandling effektiv, men inte alltid nödvändig. I vissa fall kan det
bli aktuellt med kompletterande strålbehandling vid återfall efter
total prostatektomi; däremot är operation inte aktuell efter
strålbehandling.
Sammanfattning
Sammanfattning
Lokaliserad prostatacancer har oftast ett långsamt förlopp och man
måste därför väga in patientens ålder och övriga sjukdomar vid
beslut om vilken behandling som kan rekommenderas i ett enskilt fall.
Även tumörens lokala utbredning och dess mikroskopiska utseende ger
vägledning vid val av behandling. Både operation och strålbehandling
är relativt omfattande åtgärder och båda medför risk för
bestående bieffekter som kan minska livskvaliteten. Många äldre män
med en lokaliserad prostatacancer märker aldrig av sin sjukdom. Det är
därför lämpligt att avvakta i dessa fall och ge hormonell behandling
om symtom uppstår. För yngre män med lång förväntad kvarvarande
livstid är risken stor att sjukdomen på sikt ska ta en allvarlig
vänding, varför dessa rekommenderas behandling som kan bota sjukdomen.
Ofta finns det mer än en behandlingsmöjlighet. Val av behandling sker
efter diskussion mellan patient och ansvarig läkare. Om man som patient
tycker att detta är en svår situation, kan det vara klokt att utnyttja
rätten till att få en bedömning av ytterligare en läkare, eventuellt
vid ett annat sjukhus. Det finns flera patientföreningar i södra
Sverige för män med prostatacancer. Dessa kan erbjuda stöd och
möjlighet att diskutera sin situation med andra män som varit i en
liknande situation. Vid urologmottagningarna kan man ge besked om adress
och kontaktpersoner.
Godartad prostataförstoring
Prostata är en könskörtel, som
omsluter mannens urinrör just nedanför inmynningen i blåsan.
Körtelns tillväxt och funktion är beroende av det manligt könshormon
(testosteron), vilket bildas i testiklarna. En normalt fungerande
prostata utsöndrar ett sekret som är nödvändigt för de spermiernas
funktion. Hos den yngre mannen väger den fullt utvecklade körteln 20
till 25 gram. Med tilltagande ålder tillväxer dock ofta prostata på
ett godartat sätt. Enligt medicinskt språkbruk kallas detta benign
prostatahyperplasi, ofta förkortat BPH. Orsakerna till denna
tillväxt är inte kända. Vi vet från olika vetenskapliga studier att
mer än hälften av alla män som är äldre än 60 år har
prostataförstoring och vid 80 års ålder beräknar man att åtta av
tio män har förstoring av körteln.
Symptom
Knappt hälften av alla män med godartad prostaförstoring upplever
symptom, som beror på att den växande körteln komprimerar (pressar
samman) urinröret och därmed leder till att urinblåsan måste
utveckla mer kraft för att orka tömma ut urinen. Ett tidigt tecken är
att urinstrålen blir allt svagare med åren. Ofta upplever man inte
detta som något större problem och det fodras heller ingen utredning
eller behandling. För vissa män tilltar problemen på så vis att det
kan bli bekymmersamt att tömma blåsan. Man får kanske krysta eller
kasta vatten i flera omgångar. Det som oftast för patienten till
läkare är att i denna situationen börjar inte sällan blåsan ge
upphov till ytterligare problem som täta trängningar till
vattenkastning både på dagen och på natten, vilket ger sömnproblem
med trötthet under dagen som följd.
Det är viktigt att veta att godartad prostataförstoring inte
är det samma som prostatacancer och att förstoringen inte heller leder
till cancer. Däremot är det så att godartad prostataförstoring kan
förekomma samtidigt som prostatacancer, vilket man alltid beaktar vid
utredning av vattenkastningsbesvär.
Komplikationer
Allvarliga komplikationer till prostataförstoring är ovanliga. Om det
blir svårt för urinen att passera ut via urinröret kan detta leda
till dålig tömning av blåsan. Risken finns att den urin som då
ständigt finns kvar blir infekterad och patienten får då problem med
urinvägsinfektioner. Det händer också att hindret för urinen blir
så uttalat att det blir totalstopp (urinstämma).
Hur undersöks godartad
prostataförstoring?
Läkaren tar reda på vilka symptom och besvär du har. Oftast får du
även fylla i ett standardiserat frågeformulär och du får också
frågor om din hälsa i övrigt. Rutinmässigt kontrolleras blod- och
urinprov för att bestämma njurfunktion och för att upptäcka
infektion eller annan orsak inom urinvägarna till symptomen.
Prostatakörteln undersöks genom att ett finger förs upp i ändtarmen,
så kallad rektalpalpation. Blir du undersökt av urolog görs inte
sällan en ultraljuds-undersökning av prostata för att mer exakt
bestämma hur körtelns storlek.
Om man på detta sättet finner en
förstorad prostata hos en medelålders eller äldre man som har
tilltagande problem med att kasta vatten, och om man samtidigt uteslutit
andra orsaker till problemen, ligger det nära till hands att ställa
diagnosen symptomgivande, godartad prostataförstoring. En undersökning
återstår dock, nämligen att påvisa svag urinstråle och samtidigt
kontrollera om blåsan tömmes på ett acceptabelt sätt.
Urinflödesmätningen kan göras med en speciell apparatur (vanligtvis
endast vid urologiska mottagningar) eller, i en förenklad form, genom
att du själv mäter hur lång tid det tar att tömma första decilitern
urin. Om urinstrålen är svag är detta oftast ett tecken på att det
finns ett avflödeshinder. I vissa fall önskas en mer avancerad
undersökning, cystometri, som endast utföres vid specialkliniker.
Undersökningen göres om man misstänker att den svaga strålen orsakas
av att blåsans muskulatur är svag, ett fenomen som kan ses hos
exempelvis patienter med diabetessjukdomen.
Undersökningarna ovan är de
vanligaste förekommande i diagnostiken av godartad prostataförstoring.
Det finns förutom dessa, även andra undersökningar som kan bli
aktuella:
Cystoskopi:
Ett tunt kikarinstrument (cystoskop) förs in genom urinröret. Metoden
gör det möjligt att granska prostatakörteln och urinblåsan inifrån.
Urografi:
Kontraströntgenunderökning av de övre urinvägarna (njurar och
urinledare, vilka leder urinen ned till blåsan).
Ultraljud prostata:
Genom att en speciell ultraljudssond förs upp i ändtarmen kan
prostatakörtelns storlek mätas. Med den metoden går det också att
undersöka och ta prov från cancermisstänkta förändringar.
När ska godartad prostataförstoring behandlas?
En förstorad prostatakörtel är som sådan ingen anledning till
behandling. Det är inte säkert att körteln blir större än den är
vid undersökningstillfället eller att symtomen förvärras med tiden.
Prostataförstoringen behöver därför bara behandlas om symtomen är
så allvarliga att de leder till besvär eller om njurarna och
urinblåsan riskerar att bli allvarligt skadade. Det är viktigt att du
funderar över hur mycket besvär du har. Hindrar de dig från att göra
vissa saker, som att gå på stan, på middag eller på bio? Skulle du
må bättre om besvären försvann? Vill du behandlas nu? Kan du avvakta
och se?
Hur kan godartad prostataförstoring
behandlas?
Idag finns det flera olika behandlingsalternativ: avvaktande behandling,
medicinsk behandling, kirurgi och nyare metoder, till exempel
värmebehandling med mikrovågsteknik. Kirurgi är det effektivaste
sättet att få bort hindret för urinflödet, men innebär större
risker än andra behandlingar. Vid allvarliga komplikationer till
sjukdomen, eller vid risk för allvarliga komplikationer, kan kirurgi
vara det enda behandlingsalternativet.
Avvaktande behandling
Om du inte har alltför mycket besvär kan du och läkaren komma
överens om att avvakta med behandlingen. Eventuellt innebär detta att
du behöver genomgå kontroller under den tid du avvaktar. Besvären kan
vara oförändrade, men de kan också bli lindrigare eller allvarligare.
Medicinsk behandling
En sorts tabletter som kan minska besvären kallas alfablockerare. Dessa
får muskulaturen i urinröret och kring prostatakörteln att slappna
av. Om dosen är för hög kan man få biverkningar som huvudvärk,
yrsel, trötthet eller lågt blodtryck. Det finns idag ett flertal olika
preparat av denna sort att tillgå, I Skåne rekommenderas för
närvarande Alfadil BPH.
Ett annat preparat kallas finasterid (Proscar).
Detta medel påverkar hormonomsättningen i prostatakörteln och minskar
dess storlek. Hos vissa män lindras på så vis
vattenkastningsbesvären, även om det ibland tar lång tid, upp till
sex månader.
Kirurgisk behandling
Det effektivaste sättet att behandla godartad prostataförstoring är
olika former av kirurgi. Behandlingen kan medföra komplikationer, men
dessa är tämligen ovanliga. För flertalet patienter minskar
prostatabesvären genom kirurgisk behandling, men vissa symtom kan
kvarstå efter ett ingrepp. Risken att i framtiden få prostatacancer
minskar inte genom en operation för godartad prostataförstoring.
Kirurgi rekommenderas vanligen om
prostataförstoringen medfört total oförmåga att tömma urinblåsan
("urinstämma"), störning av njurfunktionen, upprepade
urinvägsinfektioner, större blödningar från prostatakörteln och
stenar i urinblåsan. Även vid andra betydande besvär kan kirurgi vara
det bästa behandlingsalternativet.
Den vanligaste kirurgiska behandlingen
kallas transuretral resektion av prostata, förkortat TURP. Patienten
bedövas och prostataförstoringen tas bort i bitar genom ett instrument
som förs in genom urinröret. Den opererade har kateter ett par dagar
och stannar oftast på sjukhuset i två eller tre dagar. Omkring 1-2
procent av dem som genomgår TURP kan få besvär av urinläckage.
Risken för impotens efter ingreppet är mycket liten hos män med
normal sexualfunktion. Däremot är det vanligt att sädesvätskan -
ejakulatet - inte kommer ut via urinröret efter en TURP. Sädesvätskan
går istället bakåt, in i urinblåsan.
Ett liknande ingrepp kallas
transuretral incision av prostata, förkortat TUIP. Ingreppet är mindre
än TURP och vårdtiden ibland kortare. Ingreppet innebär att
urinröret vidgas så att urinen passerar ut lättare.
Öppen prostataoperation används
ibland om prostatakörteln är kraftigt förstorad. Ett operationssnitt
görs då genom nedre delen av buken och de förstorade delarna av
körteln tas bort. Tiden på sjukhus, med kateter, blir ungefär en
vecka.
Nyare metoder
Under de senaste tio åren har man runt om i världen bedrivit en
forskning och utveckling i syfte att ta fram en behandlingsmetod som har
operationens fördelar vad gäller behandlingseffekt men som saknar
kirurgins nackdelar i form av komplikationer och inneliggande
sjukhusvård. Dessa nya tekniker har samlats under begreppet ”minimalinvasiva
tekniker vid behandling av godartad prostataförstoring” De flesta
sådana metoder bygger på att den förstorade prostatavävnaden
förstörs med hjälp av värme som tillförs prostatakörteln med
mikrovågor, laser, ultraljud eller högfrekvent elektrisk ström. Av
dessa metoder är det idag mikrovågsbehandling som kommit längst i
utvecklingen och börjat etableras som ett gott alternativ till
operation.
Mikrovågsbehandling i Lund
Vid Urologiska kliniken i Lund har särskild form av
mikrovågsbehandling (feed-back-TUMT eller PLFT, utvecklad i samarbete
med företaget ProstaLund AB) kommit att ersätta operation för
flertalet av patienterna med godartad prostataförstoring. Sedan april
2002 är denna mikrovågsbehandling etablerad i klinisk praxis, vilket
innebär att patienter som så önskar kan få denna nya typ av
prostatabehandling utförd. Fördelarna med behandlingen är att man som
patient slipper att bli inlagd på sjukhus och genomgå operation under
spinalbedövning ”ryggbedövning”) eller narkos. Patienterna
behandlas i samband med ett vanligt mottagningsbesök. I lokalbedövning
placeras en kateter i urinröret och via en mikrovågsantenn upphettas
prostatavävnaden på ett sätt som kontrolleras genom att den
behandlande läkaren anpassar värmeavgivningen med ledning av
temperaturmätningar i prostatakörteln. Behandlingstiden är en halv
timme eller som mest en timme. Vi följer kontinuerligt upp resultaten
av dessa behandlingar och har idag resultat som är lika bra som de
efter operation. Om dessa goda resultat håller sig lika länge som de
efter operation är naturligtvis för tidigt att idag bedöma eftersom
behandlingen är ny. Självklart finns det också nackdelar. En sådan
är att den behandlade vävnaden inte omedelbart försvinner från
prostata, utan istället stöts bort under en period efter
värmebehandlingen. Det är därför nödvändigt att ha en
urinrörskateter under ett par veckor och därefter kan denna tas bort.
Under läkningstiden är det dessutom vanligt att patienten har besvär
med trängningar till vattenkastning under en eller två månader och
behöver då oftast medicinera med smärtstillande medel eller
antibiotika under en del av denna perioden. Liknande besvär har man
också efter operation, dock oftast under en något kortare tid.
Nykturi - synpunkter på utredning
och behandling
Lars Malmberg och Bengt Uvelius,
Urologiska kliniken, Lunds Universitetssjukhus
Minirin (desmopressin) som under lång
tid varit inregistrerat för behandling av central diabetes insipidus
och för behandling av primär nattlig enures har nyligen fått en ny
behanlingsindikation: Nykturi förenad med nattlig polyuri hos vuxna
patienter. Desmopressin är en strukturanalog till antidiuretiskt hormon
(ADH, arginin-vasopressin). Genom att aminogruppen i cystein tagits bort
och L-arginin ersatts med D-arginin har substansen en betydligt längre
effektduration än det naturliga hormonet och saknar dessutom
pressoreffekt vid normal dosering.
Inom urologin har desmopressin använts
under lång tid vid svåra dysfunktionella tillstånd inom nedre
urinvägarna med symptom som socialt handikappande
trängningsinkontinens. Patienterna, som oftast drabbats av denna
funktionsstörning sekundärt till neurologisk sjukdom eller skada, är
starkt selekterade, noggrant kontrollerade och har oftast provat all
tillgänglig konservativ behandling. Den antidiuretiska effekten medför
att ohämmad miktion eller urinläckage fördröjes och tillåter
patienterna att få en period på några timmar med minimal risk för
urinläckage, vilket i sin tur möjliggör sociala aktiviteter som man
tvingats undvika utan behandling.
Den nya behandlingsindikationen öppnar
nu möjligheten att behandla en mycket större patientgrupp och med
betydligt högre variation av symptomens svårighetsgrad. Hur skall vi
då hantera dessa patienter? Eftersom behandlingen är ny finns ingen
behandlingstradition och än mindre några strukturerade vårdprogram
att tillgå.
Nykturi
Med nykturi menas att vakna på natten för att miktera för att
därefter fortsätta sova. Nykturi förekommer i alla åldrar och är
utomordentligt vanligt hos äldre. Först när nattlig vattenkastning
besvärar patienten kan vi tala om nykturi som ett ospecifikt symptom,
vilket i likhet med andra ospecifika symptom fordrar en strukturerad
utredning innan behandling provas. Inom urologin ser vi symptomet
framför allt hos medelålders och äldre män som söker hjälp på
grund av svårigheter att miktera på grund av svag urinstråle
kombinerat med irritativa blåsbesvär som täta trängningar och
frekventa miktioner dygnet runt. Den bakomliggande orsaken är då ofta
benign prostatahyperplasi.
Polyuri och nokturn polyuri
Med polyuri menas onormalt hög diures (mer än 40 ml urin/kg kroppsvikt
och dygn, vilket motsvarar en dygnsdiures på mer än 2,8 liter för en
person som väger 70 kg). Med nokturn polyuri avses onormalt hög diures
under natten. Mätningen skall omfatta samtliga nattliga miktioner och
den miktionsvolym patienten åstadkommer när han eller hon stiger upp
på morgonen. Det är välkänt att den nattliga urinproduktionen
varierar interindividuellt men också med åldern på så vis att
nattlig diures stiger med tilltagande ålder. International Continence
Society, ICS, bedriver sedan flera år ett standardiseringsarbete för
att bland annat nå internationell konsensus kring terminologin vid
funktionsstörningar inom urinvägarna. I fjor publicerades en rapport
kring terminologin vid nykturi (van Kerrebroeck et al. 2002). Enligt
ICS-definitionen kan man tala om nokturn polyuri om
andelen urin producerad under natten överstiger 33% av dygnsurinvolymen
hos äldre medan motsvarande gränsvärde hos yngre är mer än 20%.
Värdet för medelåders patienter ligger således någonstans
däremellan. I FASS-texten för Minirin föreslås registrering av
urinvolymer under 2 dygn och att nokturn polyuri kan anses föreligga om
natturinvolymen överstiger 30% av dygnsdiuresen eller om den nattliga
diuresen överstiger den funktionella blåskapaciteten. Man har alltså
med denna definition avlägsnat sig ifrån internationell standard genom
att införa begreppet ”funktionell blåskapacitet”. Vi har svårt
att se det rationella i denna avgränsning. Begreppet polyuri beskriver
avvikande från normalitet avseende diures och kan ju logiskt rimligen
inte vara beroende av urinblåsans storlek. Vad som ytterligare gör
denna vidare definition svår att tillämpa är att vi då måste
bestämma funktionell blåskapacitet, det vill säga den urinvolym som
patienten normalt mikterar. Alla som som är vana att ta del av
miktionsprotokoll vet att det är ytterst besvärligt att bestämma en
sådan volym.
Förslag till utredning av nykturi
Anamnesen är som alltid mycket viktig och skall särskilt belysa
miktionsbeteende, förekomst av eventuella sömnstörningar och aktuell
medicinering. Fysikaliskt status kontrolleras (hjärtsvikt?) liksom
enkel stick-test av urinen. För vissa patienter kan generella
livsstilsråd som reduktion av mat och dryck (kaffe, alkohol) före
sänggåendet vara tillräckliga. För de patienter som inte blivit
hjälpta bör den fortsatta utredningen inledas med att patienten
registrerar volym och frekvens av dryck och miktion (miktions- och
dryckesprotokoll) under två dygn. Utvärderingen har 3 principiellt
skilda utfall:
1. Normal dygnsurinvolym, ingen nokturn
polyuri
Vidare utredning bör fokusera på
blåsfunktionsstörning eller sömnrubbning
2.Förhöjd dygnsurinvolym
Diabetes mellitus? Polydipsi? Diabetes
insipidus?
3. Normal dygnsurinvolym, nokturn
polyuri
Vidare utredning med hänblick på
hjärtsvikt, njurinsufficiens och sömnapnésyndrom.
Nykturi kan tyckas vara ett tämligen
beskedligt symptom och risken är ju då att vi gärna ger patienten en
enkel och snabb behandling när sådan finns. När vi mer noggrant går
igenom tänkbara patofysiologiska mekanismer blir bilden komplex och
behandlingsalternativen många.
När kan behandling med Minirin
övervägas?
Kan en specifik genes till patientens nykturi påvisas skall
naturligtvis denna åtgärdas primärt, till exempel godartad
prostataförstoring hos äldre män. I övriga fall är det rimligt att
överväga om behandling med snabbverkande diuretikum på eftermiddagen
kan minska diuresen under natten. Några goda kliniska studier för
denna behandling finns dock inte. Minirin är ett alternativ till denna
behandling. Enligt tillgängliga studier minskar Minirin antalet
nattliga miktioner med drygt en i medeltal. Nackdelen med Minirin är
att det finns en risk för hyponatremi, särskilt hos äldre och att man
därför under några dagar enligt FASS-texten måste kontrollera s-Na.
Preparatet är väsentligt dyrare än diuretika.
Referenser:
Mattiasson m. fl. BJU International 89:855-862, 2002
Van Kerrebroeck m. fl. Neurourology and Urodynamics 21:179-183, 2002
|